Jag läste nyligen en studie av Flannery, Frank och Kato ("School disciplinary responses to truancy") som publicerades förra året och det kan belysa mitt första inlägg. Den ganska omfattande studien (över 8000 elever, dock bara i årskurs 8) upptäckte att hårdare sanktioner såsom kvarsittning och avstängning används mest medan mjukare sanktioner t ex elevkonferenser och föräldrakontakt används i betydligt mindre utsträckning. Deras forskning pekar på att anledning till detta kan vara att det är lättare för skolor att implementera de förstnämnda, trots att de kan vara mindre effektiva och kan leda till mer skolk på långsikt. Enligt författarna är det viktigt att man tittar närmare på orsakerna till att en elev skolk eftersom skolk är ett komplext problem som är svårt att lösa med svartvita metoder (dvs hårda sanktioner). Elever som skolkar regelbundet är förmodligen i behov av stöd från skolan, inte bestraffning. Elevhälsans roll blir då central. Att man ingriper tidigt (eller agerar förebyggande( när en elev uppvisar tendenser till skolk är att föredra om man ska vända på beteendet. Exempelvis kan skolor använda sig av insatser som screening för riskfaktorer, ett mentorsystem (elev - vuxen) och ett aktivt och välfungerande elevhälsoteam.
Eftersom långvarig skolk har allvarliga konsekvenser både för de elever som skolkar och samhället är det viktigt att studera effektiviteten av olika skolors handlingsplaner vis á vis skolk. Det är av största vikt att undersöka hur dessa handlingsplaner påverkar elever och deras beteende. Att förstå kopplingen mellan deras beteende och handlingsplaner kommer förmodligen att leda till förbättrade utfall för elever.
Jag kan bara instämma!
Intressant! Särskilt de alternativa åtgärder i stället för sanktioner. Det verkar som att skolsammanhanget alltid är komplext och oavsett problem eller svårighet krävs en bredare arsenal av åtgärder och en grundlig kartläggning för att kunna förstå och komma åt själva problemet.
SvaraRadera