Skolk - sund protest eller riskbeteende?

I sin FOU-rapport (2004:1) diskuterar Martin Karlberg och Knut Sundell olika synsätt på skolk ur ett sociologiskt perspektiv. Det är en studie som sammanställer tidigare forskning och jämför med data från Stockholms drogvaneinventering från 2002. Man har tittat på elever i grundskolans år 9 och gymnasiets år 2 och jämfört de som uppger att de skolkat med de som inte gjort det vad gäller social bakgrund, drogvanor, annan kriminalitet samt skolanpassning. Resultatet visar att skolkarna som grupp var avsevärt mer kriminella än övriga elever, de var i högre utsträckning högkonsumenter av narkotika, de trivdes sämre i skolan och upplevde sig ha mindre kontroll över sin skolsituation än andra, de var oftare förekommande i fall kring mobbing, både som förövare och som offer samt uppgav att deras föräldrar hade mindre insyn i deras liv. Författarna sätter in dessa riskfaktorer i fyra förklaringskategorier. Familjerelaterade, skolrelaterade, kamratrelaterade och individrelaterade.

Författarna diskutterar utifrån dessa resultat skolkarna som grupp och åtgärder. De kommer fram till att skolk framför allt ska ses som en markör för ett associalt liv och inte som en berättigad protest mot en skola som inte är anpassad efter elevernas behov, något som bland annat Skolverket för fram i sin rapport ”Den hägrande framtid……?”(Skolverket 2000). Vidare skriver författarna att mycket talar för att skolk främst ska ses som ett tecken på en allvarlig problematik som har sitt ursprung i faktorer utanför skolan. Sist föreslår författarna två områden för insatser mot skolk. Dels preventiva åtgärder så som tidig kontakt med elever och vårdnadshavare, förstärkning och kontrakt samt drogförebyggande insatser och delsinterventioner mot pågående skolk såsom kontingent uppmuntran. Med kontingent uppmuntran syftar de till uppmuntran från till exempel mentor där mentorn uppmuntrar till prosocialt beteende och ger en direkt och tydlig återkoppling till elevens beteende i en given situation.