Regeringens åtgärder mot skolk består i att skolk ska skrivas in i terminsbetyget och rapporteras till hemmet samma dag. Dessutom ställs högre krav på skolans förebyggande arbete och elevhälsoarbete (Utbildningsdepartementet: Krafttag mot skolk). Detta kan vara anledningen till att rektorn vill sätta in kraftfulla åtgärder mot skolk. Vissa av regeringens förslag på åtgärder kan uppfattas som sanktionerande medan det även finns förslag på förebyggande åtgärder.
Hattie (2012) förklarar vikten av att alla i skolan samarbetar med att rikta fokus mot de dagliga undervisningsrutinerna och att alla är ansvariga för att dessa lyckas. Det handlar om att förstå hur våra förhållningssätt och attityder påverkar eleverna. Framgångsrika metoder anser han vara bl.a. höga förväntningar på alla elever, stark personlig anknytning mellan elever och vuxna, engagemang hos eleverna och effektivt samarbete med samhället utanför skolvärlden. En ”felaktig” drivkraft anser han vara ansvarsutkrävande av eleverna. Sanktionerande åtgärder vid skolk kan anses vara ansvarsutkrävande och enligt detta synsätt verkningslösa. Som Hattie beskriver skulle det vara mer lämpligt att lägga gemensamma krafter på att bygga upp förtroendefulla relationer till eleverna för att bygga upp deras engagemang och skapa höga förväntningar. Dessa rutiner för lärande skulle fungera som ett förebyggande arbete mot skolk. Han menar att det är viktigt att lärarna agerar som förändringsagenter. Deras roll är att ändra eleverna till vad vi vill att de ska vara, kunna och veta, vilket understryker det moraliska syftet med utbildning och innebär en skyldighet för lärarna när de gäller de moraliska aspekterna av undervisningen. Mot denna bakgrund kan man se det som en av lärarnas viktigaste uppgifter att motverka skolk och därför bör skolans dagliga rutiner byggas upp på ett sätt som främjar en positiv lärmiljö och förebygger skolk.
Jag tror som Hattie att det är viktigt att skapa gemensamma dagliga rutiner och att alla som arbetar inom skolan samverkar till att vara förändringsagenter för eleverna. I praktiken skulle det innebära att fokus skulle vara olika för olika elever, dvs för någon skulle fokus vara ökade kunskapsresultat medan för någon annan skulle det vara att komma till skolan. Lärarna och skolledningen måste analysera vilka elever man har på skolan för att komma fram till vilka metoder mot skolk som är effektiva.
Socialstyrelsen (2013: Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar) berättar att nyanlända elever inte har likvärdiga möjligheter att nå skolans mål och att de inte blir delaktiga i skolans och samhällets gemenskap. Det kan bero på olika faktorer, exempelvis på hur undervisningen organiseras i kommunerna. Skolgången är i hög grad beroende av hur skolan samarbetar med vårdnadshavare och andra inom elevens nätverk. Vid skolk är det vanligtvis först vårdnadshavare som först märker om eleven skolkar, därför måste skolan ha ett samarbete med dem. I mötet med nyanlända elever måste man komma ihåg att vårdnadshavare ofta inte är bekanta med det svenska skolsystemet och att det kan finnas andra hinder som exempelvis, språkliga problem, kulturkrockar eller ohälsa som försvårar kontakten. Dessutom finns många elever som inte har någon vårdnadshavare och där kontakten då istället sker via god man och ofta boendepersonal. Om det förebyggande och åtgärdande arbetet mot skolk i hög grad bygger på sanktionerande åtgärder i likhet med vad regeringen beskriver kommer man ha svårt att komma åt dessa nyanlända elever och dessutom kanske även komplicera kontakten med vårdnadshavarna. Skolan måste därför lägga tonvikten på arbetet mot skolk på det förebyggande arbetet för att på ett framgångsrikt sätt nå fram till alla elever på ett likvärdigt sätt. Dessutom behöver skolan bygga upp ett gott samarbete i
nätverket kring nyanlända elever som gör att information når ut till alla och gör det lättare att komma åt orsaken till skolk och att sätta in fungerande åtgärder.
Hattie beskriver att föräldrar har en viktig roll i elevernas skolframgång då ett starkt engagemang med höga förväntningar kan ge bättre skolresultat. När det gäller skolor som tar emot nyanlända eller ensamkommande elever måste lärare och skolledare bygga upp ett förhållningssätt som inte bygger på föräldrarnas delaktighet i skolan. Det rör sig om avsaknad av föräldrar, eller föräldrar som inte är bekanta med det svenska skolsystemet och språket och därför inte kan förväntas stötta upp eleverna. Istället måste skolan hitta andra metoder och rutiner för att skapa en undervisning som skapar engagemang hos eleverna. När det gäller skolk i den aktuella elevgruppen kan man fundera kring orsaker och åtgärder på ett annat sätt än när det gäller elever som har föräldrar som är etablerade i samhället. Åtgärder som att rapportera till hemmet samma dag eller att skriva in skolk i betyget fungerar troligen bättre då. Orsakerna till skolk kan vara många, exempelvis psykisk ohälsa eller brist på hållbara relationer till vuxna i skolan. Det är viktigt att skolan har höga förväntningar och bygger upp förtroendefulla relationer till dessa elever, något som fungerar som förebyggande åtgärder mot skolk.
Att höga förväntningar och förtroendefulla relationer kan bidra till att förebygga skolk, är knappast något som förvånar. Det skadar inte heller att upprepas. När jag i mitt arbete träffar unga vuxna som ”skolkat bort” sin skolgång, nämns ofta relationen till läraren som en bidragande orsak till om man varit närvarande eller skolkat. Något av det svåraste, men bland det viktigaste, är att försöka höja motivationen och bryta skolktrenden. Därför tror jag att man måste vara försiktig innan man tar till kraftfulla sanktioner mot skolk. Det kan så lätt slå fel. Det gäller att inte belasta och skuldbelägga individen utan istället se till organisation, lärmiljö och rutiner.
SvaraRadera