Skolk: Orsaker och åtgärder enligt Ann-Sofie Strand och Mats Granlund

 

 Jag såg en kommentar till ett tidigare inlägg där Robert undrade om det finns forskning från Sverige som behandlar skolkning. Jag kom över Ann-Sofie Strands och Mats Granlunds artikel The School Situation for Students with a High Level of Absenteeism in Compulsory School: Is There Pattern in Documented Support som är publicerad i Scandinavian Journal of Educational Research (april 2013) där författarna har forskat skolkning i en medelstor stad i Sverige.

 

Strand och Granlund märkte att i den tidigare forskningen fanns tre faktorer som kunde förklara en hög skolfrånvaro hos elever:

• Individuella faktorer kunde handla om låga resultat, mobbing, depression, sociala svårigheter, neuropsykiatriska svårigheter och även kriminalitet och drogmissbruk.
• Skolfaktorer innefattade bland annat skolans värdegrund, överkrav i kombination med brist på stödåtgärder på skolan, känslan av tillhörighet liksom de insatser som sattes in för att bemöta skolkning.
• Psykosociala faktorer behandlades utifrån elevens känsla av ensamhet, osäkra familjeförhållanden, få kamratrelationer i skolan, mm.

Strand och Granlund använde i sin forskning ett retroperspektiv där de tittade på den dokumentation som fanns kring 90 elever som hade haft en hög skolfrånvaro i två skolors nionde årskurs. I analysen jämfördes två elevkategorier, samtliga med hög skolfrånvaro; elever som inte hade nått lärande målen (elever med lärandesvårigheter) och elever som hade nått lärande målen för den obligatoriska skolan (elever utan lärandesvårigheter). I jämförelsen togs hänsyn till de tre kategorier som forskarna hade funnit i den tidigare forskningen.

Strands och Granlunds studie visar att det är svårt att se om och hur skolans åtgärder påverkar skolkning. De diskuterar den varierande kvaliteten i åtgärdsprogram kring skolkning och menar att skolinstitutionen inte har tillräckligt etablerade ramar kring dokumentation vilket kan leda till åtgärdsprogram som saknar effekt. Forskarna uppmärksammar även att skolorna som ingår i studien tenderar att uppmärksamma elevers individuella brister men inte alltid sätter in åtgärder att bemöta bristerna. Lärandesvårigheter bemöts ofta med hjälp av kortsiktiga åtgärder medan psykosociala svårigheter tenderar att bemötas med långsiktiga och breda åtgärder med mindre fokus på prestationer i något särskilt ämne. Forskare menar att breda och åtgärsprogram som påbörjas tidigt när lärandesvårigheter eller andra problem upptäcks skulle kunna leda till en minskad skolfrånvaro hos de som riskerar drabbas av detta beteende oavsett vilken grund skolkningen har.

Hur kan denna studies upptäckter kopplas till dilemmat som presenteras i bloggens framsida? För det första indikerar dilemmat att läraren och rektorn ser skolkningen som resultat av individuella faktorer med motivation som grund. Varför skulle de annars vilja bestraffa elever som skolkar om de inte var ute efter att minska deras motivation av att skolka? Den tidigare forskningen som presenterats av Strand och Granlund visar att det finns helt andra orsaker till skolkning än motivation och en bestraffning skulle då bli en missriktad åtgärd. Sanktioner skulle även vara ytterligare en i raden av kortsiktiga lösningar vilket enligt studien inte är tillräckliga för att hjälpa elever att vistas mer i skolan. Min bedömning är alltså att utifrån Strands och Granlunds forskning är det svårmotiverat att sätta in hårda sanktioner för att minska skolkning.