Ann-Sofie Strand lägger i sin studie (2013) fokus på eleverna som en del av ett socialt system, skolsystemet. Utifrån detta systemperspektiv kartlägger hon det hon kallar systemkrafter. Alltså de faktorer som drar eleverna i riktning bort från skolan och mot ett utanförskap eller i riktning mot delaktighet i skolan. Hon identifierar utifrån detta en rad riskfaktorer och stödfaktorer som inverkar på eleverna i skolsystemet och som hon delar in i tre kategorier. Individuella faktorer såsom alkohol, droger, inlärningssvårigheter, psykologiska och neurologiska svårigheter. Psykosociala faktorer såsom mobbing, stress och utanförskap. Skolmiljö/Skolethos där hon tar upp bemötande, förtroende för lärare och elever samt relationer. Utifrån denna kartläggning diskuterar Strand vidare hur skolsystemet fungerar för ungdomar som utvecklat en hög frånvaro. Hon gör detta utifrån fyra utanförskapsskäl som Stigendal har benämnt som upplevelse av brist på meningsfullhet, mobbning, brist på stöd samt utstöttning.
Strand menar att det formella psykosociala stöd som vissa elever fick skulle kunna påverka eleverna i riktning mot en fungerande skolsituation. Det finns dock ingen sådan koppling mellan mängden insatser eller typen av insatser och minskat skolk och anledningen är troligen, enligt Strand, att det saknas samordning mellan insatserna och det saknas kontinuitet i dokumentation och insatser. I intervjuer med skolpersonal stötte Strand på uttalande som visade på systemkrafter som både drog mot en fungerande skolgång och bort från skolan och skolsamhörigheten. Bland annat fanns återkommande uttalande om att elevens svårigheter var individuella, att eleven i fråga var slö, lat och oengagerad samt att personalen uttryckte sig uppgivet om eleven och fortsatt skolgång. I de fall personal ställt förväntningar och uppmuntrat kan detta istället ses som en systemkraft som drar mot en fungerande skolgång enligt Strand.
Utifrån ungdomarnas egna perspektiv verkar de flesta aktivt ha valt bort skolan. I den till synes homogena grupp fann dock Strand en stor variation på bakomliggande orsaker. Flertalet av de skolkande eleverna i studien hade dokumenterade relationsproblem och uttryckte att de upplevde ensamhet, isolering, fysisk smärta eller rädsla i skolsituationen. Strand poängterar att det stöd som skolan enligt dokument eller enligt personals utsago gav eleverna inte alltid uppfattades som stödjande av eleverna själva.
Strand betraktar skolk som ett socialt problem bland många andra. Konsekvenserna av skolket uppträder ofta utanför skolan vilket gör att man på skolan inte talar om skolket som ett socialt problem utan förknippar det med karaktärsegenskaper eller individuella beteende. Strands slutsats är att skolan bör arbeta med ett salutogent perspektiv för att öka elevernas delaktighet, det psykosociala skolklimatet/skolethos och social inkludering för att stärka systemkrafter som drar mot en fungerande skolmiljö.
Då är ju frågan hur man kommer till rätta med detta genom ökad kontroll?
Det verkar som att det är svårt att ge konkreta tips på fungerande åtgärder mot skolkning, kanske just för att det finns så många orsaker till den. Återigen låter det som att elevhälsoteams kompetens med specialpedagog, kurator, psykolog, skolsköterska och även skolledning krävs lika väl som samarbete med eleven och hans/hennes vårdnadshavare/representant.
SvaraRaderaDet vore ändå spännande att få ta del av de exempel där man har lyckats att hjälpa eleven!
Sorgligt att så många skolpersonal bara ser på problemet ur ett individperspektiv.
SvaraRaderaGrundproblemet ligger i skolans organisation med många för stora enheter där det kan gå uppåt tusen elever. Små skolor, lite mindre klasser och personal som är skickliga på det relationella planet tror jag skulle minska skolket avsevärt.
SvaraRaderaOm vi ska få en ny elev i min verksamhet så jobbar vi oerhört mycket på att skapa en bärande relation i det första skedet; att stå pall för lite provokation och tester, vänta in eleven helt enkelt. När det väl är på plats kan man börja lägga energi på att undervisa lite också! :)