I en kommande avhandling vid Karlstads Universitet undersöker Hans Ek "vilka psykologiska faktorer som leder till att ungdomar inte går till skolan och vilka behandlingsformer som är effektiva". Hans Ek är doktorand, utbildad socionom och psykoterapeut, samt handledare med inriktning på Kognitiv beteendeterapi. Han menar att Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i dagsläget har svårigheter med att ge rätt stöd till skolkare som har kontakt med psykiatrin eller primärvården. Avhandlingen är en journalstudie där han undersökt journaler till flickor och pojkar mellan 13 till 17 år, som kommit i kontakt med vården på grund av skolk och skolvägran. Han har också undersökt en kontrollgrupp med ungdomar som skolkat, men kommit i kontakt med vården av andra orsaker. Hans Ek menar att problembilden hos de skolkande ungdomarna är komplex. Hans erfarenhet är att många ungdomar i den nämnda gruppen, saknar bra copingstrategier, vilket visar sig i att de får svårt att hantera ångest och motgångar som drabbar dem i olika situationer, vilket i sin tur kan leda till depression och ångestrelaterade problem.
En del av resultatet från kommande avhandling går att läsa i Hans Ek och Richard Erikssons artikel, Psychological Factors Behind Truancy, School Phobia, and School Refusal (2013) som publicerats i Child & family Behavior therapy.
I artikeln beskriver bl.a. författarna hur samverkan mellan vård och skola kan hjälpa elever att bryta skolkmönstret. Ett sådant samarbete kring elevens situation, ger skolpersonalen stöd när det gäller vilka krav de kan ställa på eleven. Författarna föreslår även att skolpersonal ska få utbildning om KBT och de ger även råd om hur man på ett tidigt stadium kan upptäcka depression och ångest. Att ge unga människor utbildning i hur de ska hantera sitt välbefinnande, är ytterligare en förebyggande åtgärd som författarna föreslår.
Eks forskning underbygger inte de sanktioner som skolledaren och klassläraren vill införa. Det handlar istället om att utreda elevens psykiska hälsa och att erbjuda behandling i form av KBT. Det gäller att bryta skolkmönster och samverka med såväl föräldrar som med vården för att kartlägga elevens situation. Först därefter sätter man upp realistiska mål för att få tillbaka eleven till skolan.
"Att ge unga människor utbildning i hur de ska hantera sitt välbefinnande, är ytterligare en förebyggande åtgärd som författarna föreslår."
SvaraRaderaDet verkar vara en en intressant och viktig avhandling. Jag fastnar för citatet ovan. Mycket tänkvärt. Skolan handlar om så mycket mer än bara utbildning. Kunskap om sig själv och det psykosociala är en stor del.
Jag håller verkligen med om tidigare kommentar! Jag ställer mig trots allt frågande till varför kunskap om just KBT skulle lösa problemet. Själv anser jag att beteendevetenskapliga modeller innebär ett kategoriskt synsätt; felen till fenomen som skolkning förklaras med brister hos individer. Då riskerar man missa många andra aspekter som nämns i tidigare inlägg i denna blogg.
SvaraRaderaHelt klart har du en poäng i ditt KBT-resonemang. Men om personalen har en del beteendevetenskaplig kunskapen i bagaget behöver de kanske inte använda sig av den helt kategoriskt. Förhoppningsvis finns förmågan att kunna urskilja elevers olika behov.
SvaraRadera